hur säger man "hejdå" till en människa man egentligen aldrig lärt känna, men som ändå finns i tankarna alldeles för ofta? hur fortsätter man en relation som egentligen inte existerar men som ändå är så betydelsefull? hur säger man "jag tycker om dig" utan att för den skull göra bort sig totalt? jag bara undrar alltså. helt hypotetiskt...

jag dunkar huvudet mot skrivbordsunderlägget. inget funkar idag. trycker på uppringning och hjärtat hoppar till i bröstet. värmen sprider sig i mitt ansikte för en kort sekund. två signaler går fram; heeej. hur är det? rösten får mig att bli alldels spak. efter några fraser slår det mig att tonen är förändrad, annorlunda mot förra veckan. skrattet lurar inte bakom varje ord. jag talar formellt och hinner ändra mig mot slutet. shit - jag har börjat tänka på situationen, det är aldrig bra. måste förändra mig genast. vi hörs senare, eller imorgon säger han. då. då ska jag vara som jag vill.

och leendet fortsätter att pryda mitt ansikte och få mina ögon att glittra. jag har ett underbart liv. om jag blundar så kan jag höra hans röst och se hans vackra ögon framför mig. han ger mig fnitter.

jag flörtar på arbetet. hämningslöst. och blir flörtad tillbaka. livet är ibland rättvist och underbart i de små sakerna. tag tillfället i akt.
jag fnittrade hela vägen hem på bussen. leende från öra till öra med glitter i ögonen och hjärtat öppet för förändring.

måndag

det börjar bli dags att rensa både tankar och lådor. mannen lämnar mig ingen ro och jag tror mig veta att han inte är medveten om hur jag känner eller vad jag drömmer om. en vän sade en gång; "fokusera så får du det du vill ha"
fungerar det på honom också tro?

söndag

... en gång fanns en man i mitt liv, idag saknar jag honom oerhört och undrar om det var mitt fel att vi slösade bort varandra?
Tänker även han på mig och undrar hur jag har det, så som jag undrar om han är lycklig?
Jag önskar att han är det....