jag dunkar huvudet mot skrivbordsunderlägget. inget funkar idag. trycker på uppringning och hjärtat hoppar till i bröstet. värmen sprider sig i mitt ansikte för en kort sekund. två signaler går fram; heeej. hur är det? rösten får mig att bli alldels spak. efter några fraser slår det mig att tonen är förändrad, annorlunda mot förra veckan. skrattet lurar inte bakom varje ord. jag talar formellt och hinner ändra mig mot slutet. shit - jag har börjat tänka på situationen, det är aldrig bra. måste förändra mig genast. vi hörs senare, eller imorgon säger han. då. då ska jag vara som jag vill.